Nyligen genomfördes en utvecklingskonferens för Västra Balkan. Arrangörslandets president gör ju nästan en klockren sammanfattning av den rådande synen på ländernas utvecklingsförutsättningar:
”Issues that now seem difficult will then be solved the European way. Every issue can be solved through economic cooperation.”
Eller hur?
Serbien deltog inte i konferensen, mot bakgrund av den territoriella oenigheten i Kosovo.
Om Sloveniens president har rätt löser sig den oenigheten med tiden genom frihandel och ökat handelsutbyte. Varför inte? Handelsutbytet mellan Kosovo och resten av världen är ju betydande redan idag. Ekonomin är visserligen nästan helt svart. Utan tvekan är det dock så att regeringarna och den organiserade brottsligheten i alla tider haft lättare för att samarbeta över etnicitetsgränserna än allmänheten i respektive land.
Låt folk bli så tillskruvade att dom bara kan stava till € (tidigare var det $) och glömmer allt annat! Alla som inte kan bli regeringsmedarbetare och nära sig på statliga medel borde alltså på kort sikt ta jobb i det kriminella – där handelsutbytet är som störst!
Men vad nyliberalernas propagandaregeringar på Balkan aldrig kommer erkänna är att det – i den verkliga världen – är mycket svårt att genom handel (svart som grå som vit) berika sig så hejdlöst som de själva gjort utan att många familjer i deras geografiska närhet (fast långt bortom deras sociala horisont) går under. Att rasistiska partier med ”enkla” lösningar är de första som slår rot i detta totalsegregerade utsugarsamhälle tycks fortfarande förvåna nyliberalerna.
Det västeuropeiska beviset för ”handeln som fredsmäklare” sägs ofta vara att Frankrike och Tyskland inte krigat med varandra på drygt 60 år sedan frihandelsavtal och andra handelsfrämjande åtgärder vidtogs efter kriget. Istället började EU-staternas militära styrkor kriga söderut och storbolagens värsta utsugarpolitik riktades mot utpressade stater i öst och syd.
Denna lösning har dock aldrig föreslagits länderna på balkan. Regionens regeringar förväntas i första hand förtrycka sina egna befolkningar samtidigt som de förväntas utveckla stabila liberala demokratier. En, på sikt, olöslig ekvation. Därför är de nationalistiska rörelserna åter på frammarsch i sydöstra Europa. Därför vågade inte Serbiens (annars mycket lojala) regering sätta sig vid bordet i Slovenien.
Att hockey är en högt prioriterad sport i Vitryssland var inget svenskarna reflekterade över efter kvartsfinals-förlusten i Salt Lake 2002. Tommy Salo’s tavla tycks ha blivit det bestående minnet. Landets president har givit hockeyn sådan prioritet att den idag utan minsta tvivel är landets främsta nationalsport. Men det stannar inte där! När Jaromir Jaghr uppnått pensionsåldern och de sista tjeckerna sagt farväl till sina hockeyfrillor… ja naturligtvis blir den på modet i Minsk!
Hann själv bara med att prova 1 frisör (utan instruktion såklart), vilket inte alls genererade någon hockeyfrilla (till skillnad från Prag 2003…) men lär ge det en ny chans så snart det finns lite mer å ta av.
Glömde bort midsommar, men ”Självständighetsdagen” går ingen miste om i det här landet…
Repetitionerna inör militärparaderna pågick varje kväll i ungefär två veckor och ingenting utlämnades till den stora dagen. Kraftiga explosioner skakade således staden varje kväll och eftersom mitt korridorsrum låg på själva paradgatan var en ganska less på det hela och set var knappast någon som reagerade när ”attentatet mot Lukashenka”, i form av en hemmagjord bomb, smällde av inför ett inlägg av presidenten i samband med en pop-koncert senare på kvällen den stora dagen.
Varje rajon (stadsdel) arrangerar sitt eget firande och som tur är finns det förortsrajoner med lite sämre disciplin, milt sagt. I förstamaj-rajonens liknade det mer ett vanligt kulturkalas än en nationell uppslutning bakom den grönvitsvarta fanan. Uppenbart svag politisk styrning, men desto trevligare för kalasets deltagare! Medeltidskultur och Vikingaslag är på modet bland många unga i rajonen och dominerade därmed också nationaldagen. Att dagen till ära klä sig i blågulttycktes inte heller ha besvärat arrangörerna och killen på biledn lär knappast ha äventyrat sin tjänst som officer i det militära i och med den för dagen ignoranta inställningen till fosterlandet.
Medeltidsspel är precis som Science Fiction på modet i staden sedan många år tillbaks. Kanske blir det just så när det nutida samhället gör så ont att resonera kring? Kulturlivet är annars allmänt odisciplinerat och den statliga styrningen är kanske på sätt och vis svagare än i stater som Sverige då det finns väldigt lite ekonomiska incitament att aktivt söka samarbete med myndigheterna. Alla pengar går ju till hockey!
Tur ändå att det finns ett land i Centraleuropa som inte lagt alla sina monument från Sovjettiden under bulldozern. Här ett monument (eller insidan av ett monument, inte helt lättbeskrivlig konstruktion…) till minne av de människor som offrades (eller offrade sina liv?) för segern i det ”Stora Fosterländska Kriget” mot Hitler.
Finns väl en hel del ytterligare att berätta om Vitryssland. Mindre humoristiska sidor om inte annat… så kanske kommer det mer bilder och texter framöver…
För knappt två veckor sedan inhandlades (snart 25 år ung) den första egna kostymen. Kl. 21.40 dagen före tjänstgöring i sådan miljö skulle påbörjas insågs det olämpliga i att utmana ödet alltför rejält redan dag 1. För 800:- köpte jag mig fri från den långa listan av ytterst potentiella problem gällande arbetsklädsel. (20 min före stängning på det närbelägna köpcentrumet ”Sky”…) Den betydligt högre kostnaden ligger dock i att en numera måste hem och byta om på eftermiddagen efter tjänstgöring – innan en kan umgås med lokala lekkamrater och leva det goda livet – istället för att bara ta vagnen direkt dit en skall!
Alla ser nästan likadana ut i en sån där arbetsklädsel. Det är väl den fascistiska värdegrunden bakom det hela. Stel som en skyltdocka… Ingen bandy här inte! Som en uniform – fast en själv måste betala för det.
