Ickevåldsliga fackliga blockader som segrar tillhör inte vardagen, varken i Sverige eller på Balkan. Stålverksarbetarna på det privatiserade verket Magnohrom i industristaden Kraljevo är ett av vårens lysande undantag. Bilden kommer från deras tredje blockad av en vältrafikerad korsning utanför regeringskansliet i centrala Belgrad.

Polisledningen i Belgrad har i vanlig ordning mobiliserat för stora gatukrig denna vår, men poliserna har sedan blivit stående i ovisshet utan order om banka skiten ur sina bröder och systrar. Omvärldens närvaro i samband med valrörelser och Eurovision-finaler har uppenbarligen motiverat en ny taktik från regeringens sida.

”Dialog” vore väl att gå till överdrift, men efter lite ”money talk” fick de strejkande här löfte om utbetalning av tidigare outbetalda löner för cirka 50 miljoner svenska kronor, vilket fick tillräckligt många stålverksarbetare att vända hem och trafiken började flyta igen. Det hade varit betydligt billigare att låta kravallpolis och gendarmeri avsluta blockaden, men 50 miljoner är samtidigt ingenting i relation till totalkostnaden för att behålla regeringsmakten i landet.

De anställda på det privatiserade verket Magnohrom var inte ensamma om att kräva ut sina löner enligt löften och avtal denna vår. Inflationen för April månad stannade på 1,5 %. Enligt västorienterade massmediers ledarsidor var det mycket ansvarslöst av premiärministern att utlysa nyval när regeringen sprack eftersom den serbiska ekonomin inte tål att landet ”stannar”.

Nej, ett tillstånd där arbetare kan kräva ut sitt bröd enligt avtal och löften utan att bli misshandlade av kravallpolis, det har regeringen inte råd med i en stat som Serbien där alla inkomstbringande verksamheter enligt lagen måste auktioneras ut på den globala marknaden.

Oavsett vilket block som slutligen bildar regering i Serbien så finns hårdare lagstiftning mot strejker på dagordningen. Inget block har heller för avsikt att reformera de privatiseringslagar som tvingar staten att sälja ut alla inkomstbringande verksamheter. Inget block vågar röra den korrupta ”privatiseringsbyrån”.

Om de ”Miloseviter” som leder landets socialistparti väljer att sätta sig i regering med västmakternas nyliberala partier kan de inte bara berika sig själva och sin närmaste omgivning i vanlig ordning. De lär även kunna berika sig med ett medlemskap i sossefederationen ”Socialistinternationalen”. De måste bara ”välja en europeisk (EU-lojal) väg” heter det.

Men se där har vi ju kriterierna för europeiska partier som år 2008 vill definiera sig internationellt som ”Socialdemokrater”. Då lojaliteten gentemot det nyliberala EU-projektet ensamt väger tyngre än demokratisyn och all övrig ideologi finns det väl ingen anledning för Reinfeldt och ”Sveriges nya Arbetarparti” att vänta med sin ansökan!

Alliansen bör inte vänta med att ta sig en marsch med LO på förstamaj heller! Det är just vad den serbiske presidenten Boris Tadic och hans livvakter gjorde i Belgrad dagen efter att det symboliska SAA-avtalet hade signerats i Bryssel till klangen av Bildt och Prodis champangeskålande. Han överlevde!