oktober 23, 2008
Mycket kan sägas om Bulgariens korrupta statsförvaltning men den tycks onekligen ha fattat vad som gäller om man vill främja sina intressen inom ramen för EU-medlemskapet.
http://www.novinite.com/view_news.php?id=98180
När hyr Eskil Erlandsson en belgisk lobbyist med de rätta nätverken för att bli av jordbrukspolitikens värsta avarter?
september 13, 2008
Nyligen genomfördes en utvecklingskonferens för Västra Balkan. Arrangörslandets president gör ju nästan en klockren sammanfattning av den rådande synen på ländernas utvecklingsförutsättningar:
Eller hur?
Serbien deltog inte i konferensen, mot bakgrund av den territoriella oenigheten i Kosovo.
Om Sloveniens president har rätt löser sig den oenigheten med tiden genom frihandel och ökat handelsutbyte. Varför inte? Handelsutbytet mellan Kosovo och resten av världen är ju betydande redan idag. Ekonomin är visserligen nästan helt svart. Utan tvekan är det dock så att regeringarna och den organiserade brottsligheten i alla tider haft lättare för att samarbeta över etnicitetsgränserna än allmänheten i respektive land.
Låt folk bli så tillskruvade att dom bara kan stava till € (tidigare var det $) och glömmer allt annat! Alla som inte kan bli regeringsmedarbetare och nära sig på statliga medel borde alltså på kort sikt ta jobb i det kriminella – där handelsutbytet är som störst!
Men vad nyliberalernas propagandaregeringar på Balkan aldrig kommer erkänna är att det – i den verkliga världen – är mycket svårt att genom handel (svart som grå som vit) berika sig så hejdlöst som de själva gjort utan att många familjer i deras geografiska närhet (fast långt bortom deras sociala horisont) går under. Att rasistiska partier med ”enkla” lösningar är de första som slår rot i detta totalsegregerade utsugarsamhälle tycks fortfarande förvåna nyliberalerna.
Det västeuropeiska beviset för ”handeln som fredsmäklare” sägs ofta vara att Frankrike och Tyskland inte krigat med varandra på drygt 60 år sedan frihandelsavtal och andra handelsfrämjande åtgärder vidtogs efter kriget. Istället började EU-staternas militära styrkor kriga söderut och storbolagens värsta utsugarpolitik riktades mot utpressade stater i öst och syd.
Denna lösning har dock aldrig föreslagits länderna på balkan. Regionens regeringar förväntas i första hand förtrycka sina egna befolkningar samtidigt som de förväntas utveckla stabila liberala demokratier. En, på sikt, olöslig ekvation. Därför är de nationalistiska rörelserna åter på frammarsch i sydöstra Europa. Därför vågade inte Serbiens (annars mycket lojala) regering sätta sig vid bordet i Slovenien.
september 13, 2008
Att hockey är en högt prioriterad sport i Vitryssland var inget svenskarna reflekterade över efter kvartsfinals-förlusten i Salt Lake 2002. Tommy Salo’s tavla tycks ha blivit det bestående minnet. Landets president har givit hockeyn sådan prioritet att den idag utan minsta tvivel är landets främsta nationalsport. Men det stannar inte där! När Jaromir Jaghr uppnått pensionsåldern och de sista tjeckerna sagt farväl till sina hockeyfrillor… ja naturligtvis blir den på modet i Minsk!
Hann själv bara med att prova 1 frisör (utan instruktion såklart), vilket inte alls genererade någon hockeyfrilla (till skillnad från Prag 2003…) men lär ge det en ny chans så snart det finns lite mer å ta av.
Glömde bort midsommar, men ”Självständighetsdagen” går ingen miste om i det här landet…
Repetitionerna inör militärparaderna pågick varje kväll i ungefär två veckor och ingenting utlämnades till den stora dagen. Kraftiga explosioner skakade således staden varje kväll och eftersom mitt korridorsrum låg på själva paradgatan var en ganska less på det hela och set var knappast någon som reagerade när ”attentatet mot Lukashenka”, i form av en hemmagjord bomb, smällde av inför ett inlägg av presidenten i samband med en pop-koncert senare på kvällen den stora dagen.
Varje rajon (stadsdel) arrangerar sitt eget firande och som tur är finns det förortsrajoner med lite sämre disciplin, milt sagt. I förstamaj-rajonens liknade det mer ett vanligt kulturkalas än en nationell uppslutning bakom den grönvitsvarta fanan. Uppenbart svag politisk styrning, men desto trevligare för kalasets deltagare! Medeltidskultur och Vikingaslag är på modet bland många unga i rajonen och dominerade därmed också nationaldagen. Att dagen till ära klä sig i blågulttycktes inte heller ha besvärat arrangörerna och killen på biledn lär knappast ha äventyrat sin tjänst som officer i det militära i och med den för dagen ignoranta inställningen till fosterlandet.
Medeltidsspel är precis som Science Fiction på modet i staden sedan många år tillbaks. Kanske blir det just så när det nutida samhället gör så ont att resonera kring? Kulturlivet är annars allmänt odisciplinerat och den statliga styrningen är kanske på sätt och vis svagare än i stater som Sverige då det finns väldigt lite ekonomiska incitament att aktivt söka samarbete med myndigheterna. Alla pengar går ju till hockey!
Tur ändå att det finns ett land i Centraleuropa som inte lagt alla sina monument från Sovjettiden under bulldozern. Här ett monument (eller insidan av ett monument, inte helt lättbeskrivlig konstruktion…) till minne av de människor som offrades (eller offrade sina liv?) för segern i det ”Stora Fosterländska Kriget” mot Hitler.
Finns väl en hel del ytterligare att berätta om Vitryssland. Mindre humoristiska sidor om inte annat… så kanske kommer det mer bilder och texter framöver…
september 13, 2008
För knappt två veckor sedan inhandlades (snart 25 år ung) den första egna kostymen. Kl. 21.40 dagen före tjänstgöring i sådan miljö skulle påbörjas insågs det olämpliga i att utmana ödet alltför rejält redan dag 1. För 800:- köpte jag mig fri från den långa listan av ytterst potentiella problem gällande arbetsklädsel. (20 min före stängning på det närbelägna köpcentrumet ”Sky”…) Den betydligt högre kostnaden ligger dock i att en numera måste hem och byta om på eftermiddagen efter tjänstgöring – innan en kan umgås med lokala lekkamrater och leva det goda livet – istället för att bara ta vagnen direkt dit en skall!
Alla ser nästan likadana ut i en sån där arbetsklädsel. Det är väl den fascistiska värdegrunden bakom det hela. Stel som en skyltdocka… Ingen bandy här inte! Som en uniform – fast en själv måste betala för det.
juni 30, 2008
Vapenhandeln med militärdiktaturer lite varstans i världen besvärar inte EU. Det växande importbehovet av råvaror från Putin’s Ryssland besvärar inte EU. Den växande varuimporten från den kinesiska diktaturen tycks inte heller besvära EU – även om växthusgaserna från denna produktion anses ovälkomna. Men när Lukashenko, bortom gällande spelregler, förnyar sitt mandat från den vitryska befolkningen… Då jävlar skall det demokratiseras och EU:s regeringar hetsar varandra att ”stödja den vitryska oppositionen” och därmed ”demokratiseringen”.
Det är nästan hundra år sedan tsarväldet avskaffades i ett folkligt uppror med demokratiideal utan motsvarighet i den samtida världen. Men de gnistor som så effektivt släcktes av bolshevikerna efter den ryska revolutionen flammade aldrig upp igen. Snart har det gått 100 år och mycket lite tyder på att dagens kapitalistiska samhällsorganisation har sämre brandförsvar mot antiauktoritära normbrytare som slår gnistor omkring sig. Som stående biståndsprojekt från västmakternas politiska elit lär de vitryska ”demokratikämparna” förbli fullkomligt ofarliga i jämförelse med rörelsen bakom februarirevolutionen i Petersburg 1917. På sin höjd hade de kunnat växla ut Lukashenko mot en nyliberal folkvald diktator enligt världskapitalets önskemål så att Vitryssland likt grannländerna kan ettiketteras som ”demokrati” i västliga massmedier.
Men låt oss gå rakt på sak… En känd liberal filosof i 1800-talets England brukade hävda att en människa i ett demokratiskt inte bör tillåtas bli rik nog för att kunna köpa en annan människa. Men slaveriet avskaffades aldrig. Det moderniserades och ärvdes av den globala penningekonomin.
Det som skiljer dagens Vitryssland från grannländerna är knappast att folkflertalet känner sig mer eller mindre delaktiga i hur deras land styrs. Den avgörande skillnaden är tyvärr att vitryssarna har mat i magen, tak över huvudet och schysstare villkor vad gäller arbete och fritid. Det finns inte heller särskillt många vitryska män som bygger skyskrapor i Oslo för att hålla familjen vid liv med en femtedel av Norges lagstadgade byggarbetarlön som inkomstkälla. Det finns inte heller särskillt många vitryska kvinnor för de västeuropeiska männen att våldta mot betalning på den europeiska kontinentens bordeller och det verkar inte heller vara kvinnor ur den vitryska arbetarklassen som slavar som hembiträden i de västeuropeiska överklasshemmen.
Frånvaron av tiggare och uteliggare i Minsk måste vara en skrämmande syn för såväl EU-projektets ingenjörer som dess propagandaavdelningar. Den vitryska befolkningen är helt enkelt inte tillräckligt utblottad. Den är inte till salu på världsmarknaden. EU:s ekonomiska tillväxt i tjänstesektorn, både den vita och den svarta, är ju uppbyggd kring importen av underbetald arbetskraft som tjänar överklassmännens önskemål. De nya medlemsstaterna Rumänien och Bulgarien, med enorma regioner av massarbetslöshet och social misär, kan bara tillfälligt tillgodose behovet av desperat arbetskraft, förutsatt att EU-staterna växer ihop som det är tänkt.
Halva Moldaviens arbetskraft har redan erövrats. De ukrainska och albanska männen tar nu över såväl grovjobbet som hantverket på byggplatserna i takt med att de polska männen finner andra sätt att försörja sina familjer än att bygga billiga glashus åt den västeuropeiska överklassen. Polska och tjeckiska kvinnor ur arbetarklassen finner idag andra levnadssätt än att våldtas mot betalning. Men den europeiska överklassen vill inte sluta våldta för det och prostitutionsindustrin upprätthålls därför med hjälp av trafficking och kidnappning av flickor från Ukraina, Kosovo och andra utblottade kolonier, bortom det europeiska fortet. Länder där varje ansvarig myndighet som hade kunnat stoppa våldtäktsorganiseringen också tenderar att sälja sig till högstbjudande.
Det samarbetsavtal (SAA) som skrivits på mellan EU och Serbien förespråkar att fler av de bättre bemedlade serberna i framtiden skall ges möjlighet att resa fritt inom EU samtidigt som landets arbetarklass fritt skall kunna resa in i EU och arbeta billigt på beställning av den västeuropeiska överklassen. Om den serbiska regeringen fortsätter privatiseringspolitiken, kraschar landets välfärdssystem, drar igång en ny plundringsvåg och visar sig vara beredda att sälja Kosovo för pengar lär vi knappast få höra EU-eliten klaga över att Slobodan Milosevic auktoritära socialistparti sitter med den regering som administrerar plundringen.
Demokratisyn väger (som alltid) inte särskillt tungt när EU-eliten tar ställning till vilka ansökarregimer som skall beviljas medlemskap i unionen. NATO-medlemskap och lojalitet mot västmakterna gör naturligtvis det. Uppenbart är också att EU-eliten föredrar ansökarländer med lojala eller köpbara regimer samt en mångårigt utblottad och lättillgänglig arbetskraftsreserv. Dagens Vitryssland är därmed diskvalificerat från EU:s östutvidgning i samtliga avseenden. Arbetarna är inte tillräckligt hungriga, statsförvaltningen är lite för dyrköpt och allt tyder nu på att Moskva lägger vantarna på landet som inte föll Bryssel i smaken.
Dagens Serbien ser ut att ligga betydligt bättre till. Av föregående östurvidgning att döma lär det ändå dröja drygt ett decennium av plundring och utblottning innan Serbien erbjuds fullvärdigt EU-medlemskap – ifall unionen fortfarande existerar då. Geografiskt läge verkar dock inte vara helt oväsentligt och EU:s intagningsprocess bygger antagligen minst lika mycket på fördomar som på logiska överväganden. Moldavien ser t.ex inte ut att närma sig ett EU-inträde trots nästan två decenniers lojal västorientering och trots att en mycket stor del av landets medborgare redan bor i EU då såväl dräneringen på arbetskraft som exporten av sexslavar från detta land saknar motstycke.
På torsdag firas ”Självständighetsdagen” i Minsk med massmöte på Självständighetstorget. Det lär inte behövas särskillt mycket manipulation för att få med lokalbefolkningen på det firandet. TV-propagandan är omfattande, men det skulle knappast behövas någon statlig TV-propaganda för att arbetarklassen i Minsk skall kunna förhålla sig relativt entusiastiskt till det dagspolitiska läget. Det räcker gott med grannländernas inrikesnyheter!
Vad vore olydiga auktoritära höjdare som Lukashenko och Milosevic utan den västeuropeiska överklassens exploatering österut?
Vad vore EU-överklassen utan östeuropa? Vad vore östeuropa utan den västerländska överklassens parasiterande våldtäktsmän? Det vet vi inte än.
juni 30, 2008
Regeringsförhandlingarna i Belgrad har svängt och president Boris Tadic parti är på väg att kunna bilda regering med vågmästarblocket som leds av ”Miloseviternas” socialistparti, men också består av två mindre stödpartier som sedan tidigare föredragit en koalitionsregering med Tadic västorienterade partier. Det rör i så fall inte längre om någon majoritetsregering utan förutsätter att det Liberaldemokratiska Partiet, med rötter i OTPOR-rörelsen mot Milosevic, passivt stödjer en regering där ”Miloseviterna”, som stödde diktaturen för mindre än 10 år sedan, ingår. Går allt i lås för denna minoritetsregering kommer den nya majoriteten även sätta stopp för de borgmästarposter som ultranationalisterna tidigare förhandlat till sig efter uppgörelser med socialistpartiet.
Enligt ultranationalisternas förhandlare faller regeringsförhandlingarna mellan nationalistpartierna och socialistblocket på att den avgående premiärministern Vojislav Kostunitsa inte ville vara med och bilda någon regering alls. Kanske inte helt obegripligt i så fall med tanke på hur Serbiens ekonomiska framtidsutsikter ser ut för närvarande. Enligt den västfinansierade kanalen b92 håller samtliga huvudaktörer i regeringsförhandlingarna (Tadic, Kostunica och Dacic) på att förlora sina gräsrotsanhängare efter det senaste halvårets gränslösa kohandel runt regeringsmakten.
Tadic behöver förklara för sina partimedlemmar hur landet skall kunna styras av demokraterna och ”Miloseviterna” på samma gång. Både Kostunicas och Nikolic nationalistpartier tyngs av interna konflikter efter de långa förhandlingarna. Dacic och socialistpartiets ledning behöver förklara för sina väljare varför de skall sitta med och administrera den högerpolitik de kampanjat mot i valrörelsen. Inrikespolitiskt är det inte mycket som förenar ”Miloseviterna” med Tadic Det Demokratiska Partiet. Utrikespolitiskt är visionen om ett serbiskt EU-medlemskap och goda relationer med västmakterna en gemensam nämnare.
juni 4, 2008
Serbiens finansminister Mirko Cvetkovic säger i morgonens TV-sändningar att statens pengar är på väg att ta slut. Han skyller bl.a på höjda energipriser och att inflationen för 2008 beräknas kunna bli så hög som 12 %. Han drar slutsatsen att en stor privatisering är nödvändig för att pengarna skall räcka året ut. Han nämner i detta sammanhang olja-gas-industrin NIS (Нафтна индустрија Србије) och kopparindustrin RTB Bor.
51 % av aktierna i NIS såldes redan 2007 till det ryska oljeimperiet Gazprom. Detta trots regeringens tidigare löften om att införa ett antal ”folkaktier” (en slags hybrid av Rosengrens ”Telia-försäljning” och Jeltsins ”voucherutdelning” i Moskva 1992) där aktierna i statens sex största bolag delas ut gratis till alla medborgare) Enskillda ministrar protesterade, men affären gick i lås. Gazprom betalade 400 miljoner euro för bytet. Värdet av bolagets egendom beräknades till det dubbla. Bolagets årliga bidrag till de serbiska statsfinanserna beräknades till mer än det dubbla.
Kopparproducenten RTB Bor har redan auktionerats ut en gång, men det österrikiska företag som bjöd högst lyckades inte få tag på kapital och när den österrikiska staten gick in med lånegarantier hade deadline för den slutliga betalningen redan passerat. Affären avbröts. Den serbiska staten behöll dock de 150 miljoner euro som det österrikiska bolaget redan betalt. Ur ekonomisk synvinkel måste detta vara Serbiens i särklass mest framgångsrika privatisering hittils.
Den privatisering som genererat mest pengar till den serbiska statskassan hittils är annars privatiseringen av mobilnätet för 1,5 miljarder euro till Telenor. TeliaSonera, Tele 2, TeleFrance, m.fl deltog i den auktionen. Lika god konkurrens (eller ”rent spel”) har det dock inte varit när de statliga industriorterna privatiserats och Telenor-affären utgör i detta avseende ett undantag i den serbiska privatiseringsbyråns arbete.
När världsmarknadspriserna på metaller och fossila bränslen stiger skall alltså
Serbiens ekonomi räddas genom att privatisera den allt lönsammare mineralutvinningen och ge bort makten över den inhemska energisektorn till ryska oligarker. Det rör sig om verksamheter som år efter år genererat ganska säkra bidrag till landets ekonomi, samtidigt som skatteindrivningen i övrigt går vansinnigt trögt. (trots, eller kanske snarare med hjälp av, ”flat-tax” och extrema skattelättnader på sina håll) Bolagen ligger dessutom inte i huvudstaden utan håller städerna Novi Sad och Bor vid liv.
Hoppas att ansvariga ministrar fått bra betalt och har flygbiljetterna bokade. Dom håller på att sätta landet i konkurs!
maj 27, 2008
Ickevåldsliga fackliga blockader som segrar tillhör inte vardagen, varken i Sverige eller på Balkan. Stålverksarbetarna på det privatiserade verket Magnohrom i industristaden Kraljevo är ett av vårens lysande undantag. Bilden kommer från deras tredje blockad av en vältrafikerad korsning utanför regeringskansliet i centrala Belgrad.
Polisledningen i Belgrad har i vanlig ordning mobiliserat för stora gatukrig denna vår, men poliserna har sedan blivit stående i ovisshet utan order om banka skiten ur sina bröder och systrar. Omvärldens närvaro i samband med valrörelser och Eurovision-finaler har uppenbarligen motiverat en ny taktik från regeringens sida.
”Dialog” vore väl att gå till överdrift, men efter lite ”money talk” fick de strejkande här löfte om utbetalning av tidigare outbetalda löner för cirka 50 miljoner svenska kronor, vilket fick tillräckligt många stålverksarbetare att vända hem och trafiken började flyta igen. Det hade varit betydligt billigare att låta kravallpolis och gendarmeri avsluta blockaden, men 50 miljoner är samtidigt ingenting i relation till totalkostnaden för att behålla regeringsmakten i landet.
De anställda på det privatiserade verket Magnohrom var inte ensamma om att kräva ut sina löner enligt löften och avtal denna vår. Inflationen för April månad stannade på 1,5 %. Enligt västorienterade massmediers ledarsidor var det mycket ansvarslöst av premiärministern att utlysa nyval när regeringen sprack eftersom den serbiska ekonomin inte tål att landet ”stannar”.
Nej, ett tillstånd där arbetare kan kräva ut sitt bröd enligt avtal och löften utan att bli misshandlade av kravallpolis, det har regeringen inte råd med i en stat som Serbien där alla inkomstbringande verksamheter enligt lagen måste auktioneras ut på den globala marknaden.
Oavsett vilket block som slutligen bildar regering i Serbien så finns hårdare lagstiftning mot strejker på dagordningen. Inget block har heller för avsikt att reformera de privatiseringslagar som tvingar staten att sälja ut alla inkomstbringande verksamheter. Inget block vågar röra den korrupta ”privatiseringsbyrån”.
Om de ”Miloseviter” som leder landets socialistparti väljer att sätta sig i regering med västmakternas nyliberala partier kan de inte bara berika sig själva och sin närmaste omgivning i vanlig ordning. De lär även kunna berika sig med ett medlemskap i sossefederationen ”Socialistinternationalen”. De måste bara ”välja en europeisk (EU-lojal) väg” heter det.
Men se där har vi ju kriterierna för europeiska partier som år 2008 vill definiera sig internationellt som ”Socialdemokrater”. Då lojaliteten gentemot det nyliberala EU-projektet ensamt väger tyngre än demokratisyn och all övrig ideologi finns det väl ingen anledning för Reinfeldt och ”Sveriges nya Arbetarparti” att vänta med sin ansökan!
Alliansen bör inte vänta med att ta sig en marsch med LO på förstamaj heller! Det är just vad den serbiske presidenten Boris Tadic och hans livvakter gjorde i Belgrad dagen efter att det symboliska SAA-avtalet hade signerats i Bryssel till klangen av Bildt och Prodis champangeskålande. Han överlevde!
maj 27, 2008
Den slovenske utrikesministern Dimitrij Rupel försöker förklara hur Boris Tadic parti skall kunna regera Serbien, i enlighet med EU-elitens kompromisslösa krav, med 40 % av mandaten i landets parlament.
Att EU-eliten, oberoende av lokala valresultat anser sig ha mandat att härska på Balkan är kanske ingen nyhet, men att den europeiska statsbildningen även tror sig kunna trumfa matematikens lagar kom ändå som en total överaskning!
Vad utrikesministrarna menar men inte kan säga rakt ut är väl att dom skiter fullkomligt i om Tadic har majoritet eller inte. Makten över landet ligger inte i parlamentsledamöternas händer och den går inte förlorad bara för att västmakternas block saknar majoritet. ”Marknaden” skall säga sitt också!
maj 22, 2008
Vojislav Koštunica är åter föreslagen som premiärminister i Serbien. Denna gång av ultranationalisterna. Det skulle i så fall innebära ett helt nytt regeringsunderlag, med samma premiärminister. Koštunica beslutade i februari att bryta avbryta alla kontakter med såväl de västfinansierade partierna som västmakternas ambassadörer, men hann aldrig hitta tillbaks till sina väljare och var ganska osynlig i valrörelsen där Boris Tadic och de västorienterade medierna tidigt utsåg ultranationalisten Nikolic till huvudmotståndare. Koštunicas parti fick endast 11 % av rösterna, men det är ändå sannolikt att Koštunica åter väljs till premiärminister om Socialistblocket och nationalistblocket kommer överens. Motsvarande koalition i huvudstaden har dock redan bjudit ultranationalisterna på borgmästarstolen, vilket anses vara landets ”tredje mäktigaste person”. Så gott som alla investeringar, biståndsprojekt och lån från väst spenderas fortfarande i huvudstaden Belgrad.
Jag noterar att svenska massmedier fortfarande inte rapporterat från landets regeringsbildning sedan ”EU-vänner vann valet”-rubrikerna. Undra när dom tänkte berätta för svenska läsare hur det gick med den ”EU-vänliga” regeringsbildningen. Mot bakgrund av Eurovision-finalen kan de knappast påstå att det saknades folk på plats!
De tre partierna i socialistpartiets vågmästarkoalition är dock inte överens om vilket block de skall stödja ännu. Pensionärspartiet och Socialistpartiet verkar ha valt högernationalisterna framför EU-högern. Det tredje partiet i koalitionen ”Enade Serbien” föreslår dock att koalitionen avbryter sina förhandlingar ned nationalisterna. Spricker SPS koalition mellan blocken kommer landets minoritetspartier kunna avgöra den serbiska regeringsbildningen för första gången. Det är dock inte alla etniska minoriteter som lyckats vinna mandat.
